Lidmarken's Matisse
Matisse i december-99 Har man väl skaffat en labrador så finns inga andra hundraser sen. Matisse är vår första, men knappast sista. Snällare hund har jag aldrig haft, och trots att han är vuxen nu (3 år) så är han fortfarande ruskigt söt.

Barn tycker han om, och Jonatan kan klänga bra mycket  innan han går undan. Vi passar förstås så inte Jonatan gör illa honom, för även den snällaste hund har väl en gräns för vad han tål.
Nu har ju Matisse också upptäckt fördelarna med att ha ett barn i huset - det trillar många godbitar från bordet...
Micke har tränat Matisse på lavinsök. Att få söka och spåra är det roligaste han vet, så i sökmomenten har han blivit godkänd. För att han ska bli helt färdig lavinhund krävs dock även ett lydnadsprov, och det har inte gått lika bra. Även efter hårdträning i somras kuggade de. 

Vi har ställt ut Matisse några gånger, med varierande resultat. Bäst var 1:a & Hp i valpklass. Som vuxen har han fått både 1:a och 2:a för olika domare. Kritiken brukar vara mycket positiv så när som på att han går för trångt med bakbenen.

Nu har vi dock lagt ner det där med utställningar. Matisse har en åkomma som innebär att han bl a är allergisk mot sina egna klor. De är ständigt lite splittrade, och tidvis har han ont av det. Det började när han råkade ut för vitaminbrist när vi bytte foder. Vi vet inte om det hade något samband men... 
Varning ändå !  Kolla innehållet i fodret ordentligt! Vi tänkte inte på det, och det blev både dyrt för oss och ont för Matisse. Det nya fodret visade sig innehålla ca 15% för lite av det mesta.

Länk till The Dog Hause