Jaha, då har det varit nytt år i drygt en månad. Vi har hunnit med en rejäl förkylning på sistone. Jag är den enda som inte blivit liggande, men lite risig känner jag mig allt.
Naturligtvis kom all snön på en gång medan Micke var som sämst och inte kunde skotta. För den som aldrig provat kan jag tala om att det är ganska roligt att köra snöslunga, men man får ont i händerna efteråt - vilket inte är så bra när man jobbar med att dreja.

Nu är det dock töväder, och all den där fluffiga nysnön sjunker ihop till något blött, glansigt. Och så blir det halt... Känner mig lite gnällig nu.

Datorn är jag hjärtligt trött på. Senaste månaderna har vi fått virus nästan varje gång vi hämtat e-post. Och det attans virusprogrammet hugger dem inte direkt som man tror, utan det är ett evigt sökande över hela datorn. Suck...

Nya melodifestivalen tycker jag däremot är kul. Många låtar att kommentera, men förvånansvärt få som varit riktigt sopiga ändå.
Igår blev jag lite förtjust i den tonsatta dikten.

Imorron ska jag glasera den senaste keramiken.

Och vit är den. Över hela landet har jag hört. Fast snön här är inte så djup.

Jag ska inte inveckla mig i årets julstress, utan önskar bara åt alla att julfriden ska sänka sig över landet som en varm nyvävd ullfilt.

GOD JUL!

Så här tjusig var han imorse:

Så här såg han skojigare ut:

Han är väldigt fascinerad av kameran.

Häromdan fyllde jag år. Jag kände mig plötsligt väldigt gammal. Inte för att jag blev 32, men för att det inte kändes så viktigt och roligt att fylla år längre. Trodde aldrig att jag skulle lessna på födelsedagar, men nu ville inte den rätta stämningen infinna sig. Kanske beror det lite på att man numera blir gratulerad i förskott och efterskott i en väldig oreda (och att Micke började 06.00 så jag inte heller fick frukost på sängen).

Här har vi vinter! Första snön kom sista oktober och ligger kvar. Häromdan kom lite till. Idag hade jag tänkt gå ut och åka pulka med Jonatan, men det har stormat så förskräckligt att jag inte ville sticka ut näsan ens. Så vi har varit inne hela dan. Lite snopet... Det var ju så fint igår.

Alla andra skriver om Robinson, så då måste ju jag också kommentera. 
Jag gillar inte att de flyttar runt deltagarna. Syftar på Sofie - hur skulle hon ha en chans när hon blev tvungen att byta lag?! Rysligt orättvist. Iofs skulle väl "tre bimbos" (två kvinnliga & en manlig) i Nord ändå gjort sig av med henne. Kanske...
Enligt mitt tycke ska Tommy eller Björn vinna. Och nästa år vill jag se ett "Elit-Robinson" med personer ur gångna Robinson som blivit utröstade i förtid för att de varit för duktiga men inte tillräckligt begåvade i socialt rävspel. Så det så!

Idag var dessutom en dag som inte började så bra. Tvättmaskinen innehållande blandad (mest mörkblå) tvätt som jag tänkt tvätta i skonsamma 40 grader hade pajat. Min gissning är att motorn brunnit. Det luktar bränt, tvätten är kokt och har till stora delar blivit flammigt lila. Övriga delar är grå. Deppigt...
Tur i oturen är att maskinen är helt ny, inköpt i maj, så det går väl på garantin. Undrar om de ersätter förstörda kläder också?

Så här ett tag efter krascherna i USA har en del av de bisarra tankarna kring detta försvunnit. En liten tanke jag hade var "tänk om glesbygdsbor t ex norrbottningar skulle göra nåt sånt mot Stockholm".
Delar av världen ser ju USA som ansvarigt för att tredje världen har det så uselt. Samma centralstyrning som Stockholm kontra "landet". Långsökt kanske...
Min andra bisarra tanke häromdagen besannades bums - att folk skulle börja skicka låtsas-smittbrev.
När myndigheterna lessnar på att analysera falsklarm kan det bli riktigt otäckt. Huvaligen...

11:e september - overklighet
En sån här dag känns det inte rätt med pynt. Egentligen borde jag ha gjort hela sidan svart. En helt vanlig tisdag när man såg fram emot ett nytt avsnitt av Ally McBeal...

Jag lyssnar alltid på radion i verkstan, och på 3-nyheterna sa de att ett flygplan flugit rätt in i World Trade Center. Jäklar, tänkte jag. 

Strax innan när jag åt lunch hade jag bläddrat i en gammal tidning och läst en artikel om hur trevligt New York är som turistmål. Jag blev så sugen på att åka dit igen. Jag tyckte verkligen att det var häftigt att se ner från WTC och Empire State Building.

 Sen blev det värre och värre, och tog helt över allting. Ju mer det blev desto overkligare känns det.

Jag tänker på en gammal bekant som nu bor i Connecticut, och hoppas att hon och hennes man inte var på Manhattan (det är hyfsat nära). Jag tänker på pappan i familjen som syrran var Au-pair hos, som jag har för mig jobbade på Pentagon.

Jag tänker också på människorna kring Sundsvall som blir översvämmade. De var huvudnyhet före terroristattackerna. Deras situation kan ju inte jämföras med den i USA, men de har ändå sina personliga katastrofer.